Genom raviner och över vulkaner

Då var det dags att bli barn på nytt – idag bar det av i helikopter! Réunions inre delar är inte helt lättillgängliga och vill man se hur det ser ut i kratrarna och uppe på den aktiva vulkanen utan att spendera ändlösa timmar i bil och till fots så är helikopter enda alternativet. Ja, vill man se hur det ser ut i den ena av de tre inaktiva kratrarna, Mafate, så är faktiskt helikopter ända sättet att ta sig dit. Ändå bor det 700 personer där – utan fast elförsörjning.

160106_helikarta

Turen var 45 minuter lång och vi utgick från helikopterbasen alldeles i närheten av vårt hotell. Under turen fick vi adoptera en liten tjej som flög med på egen hand – modigt av henne. Vi började med en överflygning av Mafate för att sedan komma direkt in i turens höjdpunkt, ravinen Le Trou de Fer. En ravin smal ravin med mycket branta skogsklädda sidor. Den slutar tvärt med ett antal vattenfall längst in. Känslan när vi på kort håll susar fram längs med dessa väggar följt av en tvär gir precis framför vattenfallen var obeskrivbar. Skulle rotorbladen frisera träden? En av de häftigaste upplevelserna.

Efter ravinen flög vi, via kratern Salazie mot den aktiva vulkanen Piton de la Fournaise. Senast för två månader sedan hade den haft ett mindre utbrott, men nu såg den slumrande ut. Bara lite rök som steg från kraterns botten skvallrade om att den sov med ett öga öppet.

 

Turen gick vidare mot kratrarna Cilaos och Mafate. Flera episka bergväggar och formationer passerades och var uppe på över 3000 meters höjd. Ett försök att fånga det hela på film gjordes, men som alltid gör det sig några gånger bättre i verkligheten. Avslutningsvis passerade vi genom ett massiv av vita fluffiga moln innan vi flög ut över lagunen på västkusten och strax ovanför vårt hotell och vår strand – Boucan Canot.

160106_helitour

Om det inte har framgått tillräckligt så var det en mycket mäktig upplevelse och det var med spritt i benen vi klev ur helikoptern. Ja, att flyga helikopter var rätt speciellt med den frihetskänslan i luften det innebär. Vi var tillbaka på hotellet redan 10:30-tiden och resten av dagens spenderades vid poolen och på stranden. Fler äventyr samma dag kändes meningslöst.

PS. Samma dag som vi flög helikopter gick laddaren till datorn sönder och någon ny gick inte att få tag på. Därför är detta och följande inlägg lite försenade (ja, vi har t.o.m. hunnit hem igen). Men eftersom detta är en resedagbok framför allt för barnens skull så låtsas vi som att vi fortfarande är kvar på Réunion. Ingen dum känsla trots allt.

Havssköldpadda med lavavanilj

Bil hyrd – utflyktdags! Vi hade några saker på att-göra-listan:

  • se havssköldpaddor
  • besöka ett vaniljplantage
  • se lavafälten på östra sidan av ön

Så, strax efter 11 pep vi iväg i vår lilla Renault 206. På kartan ser avstånden väldigt stora ut, men ön är liten så det ser oftast värre ut än det är. Åtminstone om man håller sig på de stora vägarna som går runt ön. Värre är det om man ska be ge sig upp i bergen, då kan det ta en evighet på de små slingrande branta vägarna. Idag höll vi oss utmed kusten.

Nån mil öster om vårt hotell låg första stoppet – Kelonia, ett marint forksnings- och räddningscenter specialiserade på havssköldpaddor. Réunion (och Mauritius) är populära öar för skölpaddorna att lägga sina ägg på, så många skadade djur kommer hit. Allt från bettskador till magsäckar fulla av plastavfall behandlas.

Centret var mycket fint med en tur bland dammar, ”vårdavdelningar” och akvarier kombinerat med ett museum. Oskar och Anna blev helt sköldpaddstagna. Inte svårt att förstå!

160105_turtles

Efter vår têt-a-têt med sköldisarna var det först lunch innan det bar vidare österut i jakten på ett vaniljplantage vi fått nys om. Vaniljen som kommer från Réunion kallas ofta för Bourbon-vanilj efter öns ursprungliga namn. Det är en tidskrävande process med lång torkning för att få fram de färdiga vaniljstängerna, som kommer i massor av längder och tjocklekar. Vi letade och frågade oss fram men lyckades aldrig hitta plantaget. Hur kan ett sådant gå upp i rök? Nåväl, vi hade åkt bil en stund och var nära lavafälten längst i öst så vi la ner tanken på vaniljplantaget.

Vulkanen Piton de la Fournaise är världens näst mest aktiva med flera utbrott under 2000-talet. De flesta sker inne i vulkankratern men då och då svämmar den över och lavan flödar ner mot havet och gör ön större. Bilvägen, som byggs ny efter varje utbrott, går tvärs över lavafältet. Eller snarare fälten, då de olika utbrotten tar något olika vägar ner mot havet. Skyltar visar vilka år de stelnade lavaströmmarna är ifrån och det är intressant att se hur olika till utseendet de är. Vissa är som maräng medan andra är mer som fält av ”månsten”. Det är också intressant att se hur relativt snabbt växterna kommer tillbaka och börjar erövra den sterila miljön. En miljö som bäst kan liknas vid något slags månlandskap som sakta försvinner upp bland molnen. Mycket episkt!

160105_volcano

Vad (eller vem) tror ni inte vi hittade vid kanten av lavafälten? Jo, öns grand old vanilj-farbror – omskriven i böcker och allt. Och visst fick vi köpa vaniljstänger av honom. Små bananer med söt smak bjöd han också på. Tjoho, vaniljinköps-uppdraget slutfört!

Nu när vi hade kört runt halva ön kunde vi lika gärna fortsätta. En hängbro från 1800-talet (rasta benen), McDonald’s (lite dyrare än hemma och utan glutenfritt bröd) och en stormarknad (champagne, vin, chips, frukt och tandkräm) klarades av på vägen. Efter drygt 20 mil vi var hemma vid hotellet igen strax innan 21. Bon nuit!

 

Vive la Réunion!

Då var vi i EU igen – strax utanför Madagaskar. Men Réunion är franskt, så varför inte? Skillnaderna är ganska stora jämfört med Mauritius. Standarden på vägar, hus, renlighet och allt annat är högre här.

Ön är en vulkanö med en stor slocknad vulkan bestående av tre stora kratrar samt en något mindre, som å andra sidan är en av världens mest aktiva. Högsta punkten är strax över 3.000 m.ö.h. så det är en dramatisk ö med branta väggar.

Dramatiken håller sig inte bara på land, den pågår även i havet. Réunion är sedan några år världens farligaste ställe vad gäller hajar. Tjurhajar och tigerhajar har blivit mycket vanliga och sedan 2012 har sju dödliga attacker ägt rum. Nu för tiden är det förbjudet att bada i havet annat än på vissa stränder där det finns hajnät. Som tur är finns det nät vi öns främsta strand Boucan Canot, där vi råkar bo.

160103_boucancanot

Vi anlände rätt tidigt på söndagen. Hela dan hängde vi vid poolen, på stranden  och på hotellets fin-fina restaurang. Det var otroligt gott att få äta något annat än mustiga, brunfärgade maträtter med indisk touch.

Dagen efter fortsatte badandet och solandet. I poolen lärde sig Oskar äntligen att crawla, det blev flera längder fram och tillbaka i ren glädje. Vågorna som rullar in från Indiska Oceanen är stora och vår strand, Boucan Canot, är ett riktigt surfparadis. Som badande får man vara lite försiktig, det är lätt hänt att man åker med vågorna på utvägen. Tur att det är många badvakter på plats.

Ovanför stranden finns en sjysst strandpromenad med restauranger och serveringar. Också gott att ha nära för variationens skull då det inte fanns så värst mycket nära vårt hotell på Mauritius. Summa summarum en av de bästa stränderna, fullt jämförbar med t.ex. Sydneys Bondi Beach.

160104_beach

Hittills har Réunion levererat bättre än Mauritius på samtliga punkter, möjligtvis förutom vad gäller vädret där det blir oavgjort. Imorgon är det dags att börja utforska ön så får vi se om jämförelsen håller. Tanken med besöket här är att göra lite mer än bara lata sig. Vi hörs imorgon!

Gott nytt år med siktet mot nya mål

Nyår skulle firas med våra bekanta från Göteborg, men det visade sig svårt att boka bord för tretton personer och inget av våra hotell tog emot utomstående gäster på nyårsmiddagen. Vi fick alltså äta middag på var sitt håll men hade efter lite om och men lyckats övertala deras hotell om att det var en bra idé att vi kom dit senare på kvällen för att dricka champagne.

Middagen på vårt hotell var grandios, näst intill vulgär. Eller vad sägs om ett stort ”2016” utsmyckat med kallskuret som man kunde plocka utvalda salamis, skinkor och andra förnödenheter från? Eller obegränsad tillgång på gratinerad hummer/languster? Många var tallrikarna som var överfulla med halvätna skaldjur. Nåväl, stämningen var det inget fel på, även om killarnas miner nedan tyder på annat!

151231_newyear

Vid 22-snåret stod återigen vår chaufför Raij och väntade på oss för transport till Le Victoria Hotel. Viktor och Oskar längtade efter att få träffa de andra barnen och undrade hur långt det egentligen var kvar av den 20 minuter långa bilturen. Väl framme försvann de iväg på direkten och vi såg inte till dem förrän vi fick släpa ut dem från spel/biljard-avdelningen strax innan 12-slaget. Gott så, då kunde ju vi vuxna dricka bubbel i lugn och ro!

151231_newyear2

Vid 12 gick vi ner till stranden och tittade på fyrverkerierna som lyste upp lagunen, skålade och kramades om vart annat. Sedan var det dags för Annas traditionsenliga nyårsdopp, men man kan väl konstatera att det inte var riktigt lika respektingivande som doppet i Bovallstrands hamnbassäng förra året. Hur som var det en mycket trevlig kväll som gärna hade fått fortsätta till morgonen.

Dagen efter var allt igång som vanligt igen, frukost vid 9-snåret, lite bad och så vidare. Jag och Viktor vandrade iväg till bågskyttebanan (har inte alla hotell en sådan?!) för att prova på bågskyttets ädla konst. Efter en kortare genomgång fick Viktor pli (pil?) på det och tyckte att det var världens roligaste grej. Skjuta riktiga pilar med riktig båge, liksom. Svårslaget.

160101_archery

Imorgon lämnar vi Mauritius och siktar in oss på en vecka på Réunion. Au revoir!

Du kan inte tro vad som hände på utflykterna…

Tidigt på onsdagen Iämnade vi så poolen och stranden för… ännu mer vatten. En heldag till havs på katamaran stod på tur. Vi blev upphämtade med buss och körda till östra sidan av ön och vad som visade sig vara en armada av katamaraner, 5–6 stycken åtminstone. Det var inte bara vi som ville ut på sjön.

På schemat stod snorkling, grillning ombord, titt på ett litet vattenfall och besök på paradisön Iles aux Cerfs. Det är alltid fint att vara ute på havet så ett visst överseende med turistbuss-stilen får man väl ha. Låt oss säga så här:

  • Snorkling: halvtaskig sikt och strömt.
  • Litet vattenfall: ja, det var litet och vi förstår inte varför det var båtkö för att komma fram.
  • Paradisö: Vi träffade ett svenskt par som var där för tre år sedan och då var det tydligen rätt mycket ett paradis. Nu, not so much! Om det var en armada med katamaraner på morgon så var det nu fullt sjöslag. Hundratals människor, solstolar överallt, restauranger och caféer, skräp i vattnet och ja… kass helt enkelt.
  • Katamaranen: fria drinkar, segling och BBQ.

151230_katamaran

Men på det stora hela fick vi en fin dag. På kvällen vankades det finmiddag med två andra familjer från Göteborg. Mycket trevligt. Taxichaffisen som körde oss dit ville inte ha betalt, han tyckte vi kunde fixa det när han fått köra oss hem istället. Det hela slutade i en ny utflykt på torsdagen.

Vid niosnåret stod vår chaufför och väntade för att köra oss till huvudstaden Port Louis. Via diverse om- och kringvägar och en examen i frukter som växer på ön (obs ingen ironi, det var mycket intressant) blev vi avsläppta vid dagens huvudattraktion: marknaden.

Vi möttes av trängsel, värme och intensiva dofter. Eller för att citera Viktor, 9år: ”Kan vi gå nu, det är så skitigt och fult och det luktar äckligt. Det är inte rent någonstans. Det är ääääckligt!”. Och för att citera Pappa, 37 år: ”Men Viktor, hela världen är inte som hemma i Sverige…” Tror ni det fungerade?

151231_marknad

Två timmar och en fuskklocka till Oskar (25SEK) senare blev vi upplockade igen, avsläppta för lunch, stopp för outlets, supermarket-handling och sedan tillbaka hem till hotellet. Fem timmar bil med chaufför/guide för ca 600SEK. Ok!

Nu vankas det nyårsmiddag på hotellet och därefter blir vi återigen upphämtade av vår chaufför som tar oss en mil söderut för drinkar och fyrverkerier tillsammans med gårdagens middagssällskap. Gott nytt år önskar vi er alla!

La dolce vita

Då har vi varit här i lite mer än två dygn. (Jo, resan gick strålande, alla sov bra på planet – 11 timmar från Paris – och väskorna kom fram.) Här innebär Le Canonniere Hotel på nordvästra Mauritius. Längst ut på en udde, vid slutet av en liten väg, med stränder på två sidor har vi ett ostört läge.

151229_varvibor

Hittills har vi hunnit med två saker, i omgångar ska tilläggas: hänga vid havet och hänga vid poolen. Båda alternativen funkar bra när det är 30°C och strålande sol. Vi har snorklat, solat, paddlat, kört (cyklat?) trampbåt, kallsupt och simmat:

151229_havslek

Vi har snorklat, solat, plaskat, kastat, kallsupt och simmat:

151229_poollek

Det finns inte så mycket mer att säga om det, vi lever det ljuva livet helt enkelt. Men nu kan vi det här, så i morgon vankas det utflykt.

Inte ett nytt varv runt, men…

När vi satt på ett hotell på Nya Zeeland och planerade vart vi skulle resa till sommaren, nån månad efter att vi skulle komma hem, insåg vi att vi nog måste skärpa oss lite – ta det lite lugnt med resandet. Och det gjorde vi med råge. Helt plötsligt har det gått nästan tre år sedan vår jordenruntresa började och vi har knappt varit utanför Sveriges gränser sedan dess. Under året har resdrömmarna kommit tätare och tätare: Sydafrika, Australien, något nytt ställe?

Så, i början av oktober (ja, vem är ute i god tid?) bokades till slut en vintertripp. Först tänkte vi hänga två veckor på Mauritius men efter rekommendationer från Hummingbird Lifestyle Travel så blev det till slut en vecka på Mauritius följt av en vecka på vulkanön Réunion.

maps

Nu är det bara ett par dagar kvar till planet lyfter. Packning sker dagen innan – vi reser lätt. Förhoppningsvis blir det några uppdateringar här på bloggen trots att vi inte snackar ett nytt varv runt. Let’s stay in touch!